|
UNT 22 aug 2009 |
||||
|
Lugn antydan om höst
Gun Ferlings fyra akryler är utställningens givna fokuseringspunkt. Precis som tidigare presenterar Ferling bilder av kvinnor i akryl, och precis som tidigare är hennes lätt reducerade porträtt stoiska utrop, eller kanske snarare utviskningar, som både är estetiskt intressanta och politiska. |
![]() |
|||
|
I Ferlings bilder möter betraktaren kvinnogestalter som stilla vägrar titta ut mot betraktaren och i stället verkar gripna av det strukturella motstånd en kvinnobild, eller en kvinna, måste möta i vårt samhälle. Att inte lyfta blicken kan vara ett storslaget uppror och ett första steg mot ett eget rum. Peder Josefssons grafiska kompositioner av linjer, de flesta horisontella, har en dragning mot konkret konst, men är inte infogade i något regelverk och känns dessutom väldigt samtida. Att lågmäldhet är en fungerande beskrivning för hans konst är egentligen förvånande. En samling orange linjer som nästan, men bara trotsigt nästan, fyller en kvadrat på ett vitt papper borde morra ilsket, men Peder Josefssons ränder tittar liksom Ferlings kvinnofigurer alltid inåt och undviker att höja rösten. Ibland snuddar linjerna vid det föreställande och drar fram över en antydan till landskap, men oftast flyter de fram i egen rätt. Det är alltid behagligt att möta en linje som tror på sig själv. Som av en tillfällighet smyger en grön linje från Josefsson över till målaren Annika Lindfors och oljan Grön horisont, som också laborerar med en smeksam horisontal. Det blir ett trevligt möte. I övrigt har Lindfors svävande fältmåleri relativt svårt att hävda sig i sällskapet, i huvudsak för att de bägge andra har ett mer renodlat uttryck. Men som helhet är utställningen ändå en lugn och behaglig antydan om höst. Sebastian Johans
|
||||